Jag är helnöjd och glad för den här upplevelsen. 42 195 meter (4,2 mil!!) på tiden 5 timmar, 13 minuter och 34 sekunder.
Tack för alla "Lycka till!" före loppet. Tack för alla "Grattis!" efter loppet. Det värmer och puschade verkligen på mig! Tack till alla!

När starten gick så tog det exakt 8 minuter för mig innan jag väl kom fram till mattan vid starten, där den individuella tidtagingen börjar. Men direkt efter mattan så kunde jag börja jogga. Lite fundersam blev jag allt när farthållaren för 5:00-timmar for iväg som en avlöning och förbi farthållarna för 4:30-timmar. Kollade Garmin och såg direkt att den gubben följer jag inte! 4:30-"gubbarna" höll däremot takten. Jag gick tillbaka till min ursprungliga plan, att ta mig runt i ett lugnt tempo och njuta av atmosfären och dagen. Allt för att min första mara inte skulle bli en mardröm. Jag ville ha ett positivt minne av den här dagen och min debut.

Jag stortrivdes, nästan hela vägen. Ett första stopp redan efter 11 km vid Stadshuset så fick jag kvitto på att jag hade tankat rejält, det blev en kisspaus.
Därefter flöt det på bra tills vi kom ut på Gärdet vid 20 km. Då hade all publik och musik försvunnit och man hörde bara trampet av löpare. Jag var då väldigt glad att jag trots allt valde att ta med min Ipod shuffle. Satte i öronpluggarna och fick genast en kick av musiken.

Nästa stopp blev efter 22 km när jag ser att min träningskompis från Portugal, Helena A står vid sidan på ett ben. Blir orolig i henne och stannar för att fråga hur det är. Det visar sig att det är hennes vänstra fot som krånglar. Jag smyger sen iväg igen. (Helena tog sig i mål.)

Ute på Djurgården tyckte jag det var tungt mentalt. Då hjälpte inte ens Ipoden längre. Jag ville ha publik och livemusik! Vid 27 km satt det många i gräset vid vätskekontrollen, och väntade på taxi tillbaka till stadion. Då tänkte jag "Aldrig i livet!!" Efter det så var psyket med på banan igen. Vid 29 km kom jag nära speakertornet vid Dramaten och kunde vinka till Lena. Speakern ropade ut mitt namn! Då fick jag lite extra energi, tack!

På andra varvet hade jag bestämt mig för att gå uppför Västerbron och njuta av utsikten. Jag höll mig till den planen och jag gick förbi många som joggade. Colan vid 36 km var riktigt god. Men efter Centralen, där någonstans mellan 37-38 km, då började benen protestera. Först vaderna sen låren, tack o lov så turades dom om resten av banan. Det blev till att gå en hel del, stannade och stretchade flera gånger. Vid 40 km, längst upp på Odengatan, DÅ drabbas jag av löparmage. Och det vet man ju vad det betyder. NU!!! Som tur var så kunde jag ta mig till bajamajorna vid vätskekontrollen på Karlavägen. Phu!!!
Väl framme vid den härliga speakern i korsningen Karlavägen/Sturegatan kom den sista energin ända nere i från tårna. Kände ingenting av vare sig lår, vader eller ömma fötter och tår.
Den sista km kunde jag öka och känslan att springa in på stadion och springa förbi många, många löpare... Den känslan går inte att beskriva, den måste upplevas! Det kom en och annan tår både då och när jag fick min medalj, det medger jag mer än gärna.

Summa summarum: Stockholmmarathon.se vet inte att Svärdsjö ligger i Dalarnas län!!!
Jag måste ha laddat rätt för orken fanns där hela tiden, kände aldrig att jag gick "tom". Drack och åt allt som erbjöds efter banan. Även om jag fick en släng av löparmage där på slutet så tror jag ändå att jag gjorde rätt. Perfekt väder! Såg till att blöta kepsen, svampen och sprang flitigt i duscharna efter vägen. Det som jag är mycket förvånad över är att min Ipod fortfarnde fungerar!! Jag måste fortsätta med mina långpass, dom är viktiga!! Nu i skrivande stund så känner jag av samma onda i höften/sätet som sänkte mig totalt i fler månader efter Smygehuk-lägret våren 2008. Bara med en stor skillnad, det sitter nu i de andra höften! Felet jag tror att jag gjorde då var att jag vilade för mycket efteråt. Och stretchade alldeles för lite. Jag var helt enkelt rädd för smärtan. Så jag hoppas att det inte ska bli lika illa den här gången. Det blir allternativ träning nu ett tag.
Garmin visaar fel, 43,53 km, men det strutar jag i för banan är ju kontrollmätt. Sen tog det ett par minuter innan jag kom ihåg att stänga av klockan när jag gick i mål.
Det var iaf inte min sista mara!!!

Foton från Stockhom Marathon finns under "Fotogalleri" > "Sport"

Nu börjar jag bli riktigt nervös! Mitt försa marathon någonsin.. Även om jag "bara" har målet att ta mig i mål så känns det rejält pirrigt i magen nu. Koncentrera sig på jobbet är totalt omöjligt. Tur att dom bara behöver stå ut med mig i morgon sen är jag ledig 11 dagar.

Efter att ha läst både här och där och på olika forum, så verkar det som att alla marathon har en inbyggd vägg vid 3 mil. Är det så och i så fall, vad beror det på? Nu är jag helt övertygad om att det kommer att finnas en sån vägg på lördag! Snälla någon, riv ner den innan jag kommer dit! Jag vill så gärna gå i mål efter 4,2 mil!!