Så där, ja! Äntligen lite tid att sätta sig i soffan och försöka välja ut dom bästa bilderna från dopet och från Dalafjällen.

Dopet: Bilder finns i "Fotogalleri"> "Människor" och "Annat". Förra helgen, 20-21/8, var vi till Mantorp på dop. Victor blir bara större och större, precis som det ska vara. Men det går för fort! Det står inte på förrän han åker omkring på någon sån där maskin som pappa hans har.  Hur som helst så åkte vi ner till Mantorp på fredagen och lämnade av Malin som skulle sova där. Själva drog vi sen in till Linköping, till Scandic och sov. Vi hann naturligtvis med att heja på Håkans närmaste och att pussa på Victor. Victor var så trött på kvällen att han somnade sittade i Gunnars knä. På lördag hann jag med en morgonjogg i Ryd före hotellfrukosten. (Tyvärr så gjorde det jäkligt ont i vänster ben igen.) Därefter åkte vi ut till Mantorp, hjälpte till att fixa lite inför dopet och mottagningen som skulle bli efter dopet för 45 pers. När allt var klart gav vi av till Veta kyrka (även om Uno tyckte att Victor skulle döpas i en annan kyrka. ) Dopet var jättefint och Victor hade en stolt mamma och pappa att visa upp. Hannes bar tryggt Victor på sin arm. Många leenden och skratt blev det när prästen tittade upp i kyrkans valv och talade om för Victor hur fint det var. Lilla Victor snodde med huvudet, tittade upp i valvet och såg ut att hänga med i varenda detalj. Så blev han då döpt till Victor Alexander. Efter kyrka så bar det av hem till Marie och Håkan igen. Där väntade en hel middag! Och det som bara skulle bli en liten mumsbit till kaffet. Det var ju mat för ett helt regemente! På det vart det sen kaffe och glass. Alltihop var suveränt gott! Sen var det dags för presentöppningen, som mamma och pappa gladerligen tog itu med. Det otroliga inträffade!! Alla hade lyckats ge Victor olika presenter. Kul! Personligen tycker jag att dikten från Richard och Rolf var bäst.  Framåt kvällningen var vi tyvärr tvungen att tänka på hemfärden. Vi sa hej då till både "gamla" och nya vänner, alltid lika roligt att se er. Pussade på Victor (som inte somnat någonstans), lassade in Malin och åkte hem. Tack Marie och Håkan! Ni är underbara! Kram.

Dalafjällen: Bilder finns i "Fotogalleri"> "Dalafjällen". Åkte till Idre Fjäll söndag förmiddag. Den 22/8, alltså. Måndag; Heldagstur från Nipfjällets sommarparkering till Städjans topp. Vilket äventyr!! Fråga min stortå, så får ni allt höra hur det är att ta sig ner från Städjan! Hade sällskap av både renar och hundar den här dagen som dessutom var näst intill vindstilla, strålande solsken och 12-14 grader varm. Helt underbart! Tisdag; Regnet öste ner och min tå ville absolut ha en vilodag! Okej, det fick bli simning i sporthallen. Bubbelpoolen och bastun var inte heller så dumt. Onsdag; Duggregn, rejält blåsigt och ca 7 grader. Packade ryggsäcken med fika och lite ombyte. Väl uppe på Nipfjälles sommarparkering stack jag huvudet utanför bilen och kepsen flög iväg. Jaha, det här började ju bra! Vi stod där och funderade; Hur ska vi göra..? Äh, vi går! Det var ju en väl markerad led till Ulandsstugan, ca 1,5 tim bort. Men tur att vi hade ombyte med oss för det behövdes verkligen. Bytte om och fikade vid stugan, samtidigt så upphörde regnet och vinden avtog. Vi hade besök av renar även den här dagen. Torsdag; Vi packade fika och kameraryggsäcken och drog till Fulufjället. Mulet men inget regn idag, ca 8-10 grader och just ingen vind heller. Skönt! Det blev mycket fotograferande den här dagen. Självklart var vi ju tvugna att ta oss till Njupeskär! Vilket skådespel! När jag stod där nedanför/framför vattenfallet var jag glad att jag ändå hade regnkläderna på mig. Det behövdes! Men det var inte bara vattenfallet som var värt att titta på. Hela leden vi gick var ju helt fantastisk! Det blev även en tur till Göljån för att se vad regnovädret 1997 ställde till med. 400 mm regn på ett dygn!!!! http://www.dalarna.se/upload/Dokument/fulufjallet/goljan.pdf  Fredag: NU hade min stortå fått nog!! Röd, blå och svullen ville den bara hem. Och eftersom det var tät dimma på fjället och det skulle bli regn hela dagen så packade vi ihop och började dra oss hemåt. Vi gjorde ett stopp i Älvdalen och besökte Porfyrmuseet och Hagströms museet. Riktigt intressant! Köpte en pytteliten Dalahäst i svart porfyr som sitter på en silverkedja runt min hals nu. Vi hann även med ett stopp i Mora innan vi till slut kom hem i går kväll.

Nästa vandring blir det till att övernatta i någon mysig stuga... Rösjöstugorna – Harrsjön, kanske?

Äventyret började på torsdag förmiddag, då bilade vi ner till Marie, Håkan och Victor i Mantorp. Vi stannade för en fikapaus i Fagersta och ett matpaus i Katrineholm. Efter att ha kört lite vilse i Linköping pga vägarbeten kom vi äntligen till Mantorp. Jag säjer bara "Tack o lov för AC i bilen!!" Väl framme i Mantorp var det bara att packa in sig i "vårat" rum och sen bar det iväg igen. Linus var lite trött på bilåkning så det var under protest som han satte sig i bilen igen. Lite lättare blev det då han fick sitta fram med Håkan och Victor i "bussen". Han hade ingen aning om vart vi skulle och började bli lite frustrerad men så var vi då äntligen framme och Marie försäkrade honom om att det skulle vara värt allt. Hon fick rätt!! Minen på Linus när han fick se glassrestaurangen Smultronstället var helt obetalbar!! Efter mycket tittande i menyn så hade alla bestämt sig för varsin glass. Det syns ju tydligt vad Linus tyckte om sitt val!

Fredag förmiddag bar det av mot Kolmården. Marie tyckte att vi skulle avverka Safariparken först, vilket var ett mycket bra förslag. Djuren visade sig från sin bästa sida. Det hade ju inte blivit så varmt än. Vi fick många glada skratt i bilen. Älgen, zebran, strutsen och laman fick oss att kikna av skratt. Etter den resan bar det sedan av in på Tropicarium. Hajar, rockor, krokodiler, ormar, spindlar, grodor, papegojor mm tittade vi på. Linus klappade en rocka!! (Helt ofarlig.) Jag vågad inte! Sen bar det av in i djurparken. Vi var nog väldigt överens om att delfinshowen, sälshowen, Wild camp och elefanterna var bäst. Det märktes att det var varmt, åt både besökare och djur. Det blev en riktigt heldag på Kolmården, vi kom hem till Mantorp 18:30 igen. Då satt det fint med Marie och Håkans varma mackor!

Lördagen började lugnt och vi vilade, det behövdes efter gårdagens äventyr och värme. Men sen fick det allt vara nog på vilandet! Marie tyckte att Linus skulle få en upplevelse i Busfabiken. Sagt och gjort! Och nog blev det en upplevelse allt, jag har aldrig sett en unge så busig och svettig! Han åt t o m Buspannkakor!  Buset varade i tre timmar sen var vi rätt nöjda, allihopa. Då kom vi ju på att det är ju lördag och dags för lördagsgodis! Ett besök på Cloettas godisfabrik i Gamla Linköping passade ju perfekt. Åter i Mantorp så blev det bad och plask i bassängen. En god pasta och kycklingsallad satt inte heller helt fel efter det.

Söndag var det dags för hemfärd igen. Men vi måste ju titta på något mer före det! Vi åkte till Varamon i Motala och badade på Nordens största/längsta insjöbad.Härlig sandbotten och långgrundt! Perfekt! Håkan lärde Linus göra volter i vattnet. Sen turades vi om att kasta boll med Linus i vattnet, han tröttade ut oss en efter en.  Efter en korv och en glass så var klockan redan 14:30 och det var dags att säja hej då till Marie, Håkan och Victor för den här gången. Dom åkte hem till Mantorp och vi ställde kosan mot Falun/Svärdsjö igen. I Marieberg stannade vi och åt köttbullar på IKEA. Gott! När vi kom till Ludvika såg jag hur svart det blev på himlen bakom oss. Måtte vi hinna hem innan ovädret börjar! Vi hann... nästan. Precis när vi lastat ur Linus packning så öppnade himlen sina portar och det öste ner. Men då hade ju jag bara ett par mil hem.

Tack Linus, Marie, Håkan och Victor för ett helt underbart semesteräventyr i Östergötland!

Jag är helnöjd och glad för den här upplevelsen. 42 195 meter (4,2 mil!!) på tiden 5 timmar, 13 minuter och 34 sekunder.
Tack för alla "Lycka till!" före loppet. Tack för alla "Grattis!" efter loppet. Det värmer och puschade verkligen på mig! Tack till alla!

När starten gick så tog det exakt 8 minuter för mig innan jag väl kom fram till mattan vid starten, där den individuella tidtagingen börjar. Men direkt efter mattan så kunde jag börja jogga. Lite fundersam blev jag allt när farthållaren för 5:00-timmar for iväg som en avlöning och förbi farthållarna för 4:30-timmar. Kollade Garmin och såg direkt att den gubben följer jag inte! 4:30-"gubbarna" höll däremot takten. Jag gick tillbaka till min ursprungliga plan, att ta mig runt i ett lugnt tempo och njuta av atmosfären och dagen. Allt för att min första mara inte skulle bli en mardröm. Jag ville ha ett positivt minne av den här dagen och min debut.

Jag stortrivdes, nästan hela vägen. Ett första stopp redan efter 11 km vid Stadshuset så fick jag kvitto på att jag hade tankat rejält, det blev en kisspaus.
Därefter flöt det på bra tills vi kom ut på Gärdet vid 20 km. Då hade all publik och musik försvunnit och man hörde bara trampet av löpare. Jag var då väldigt glad att jag trots allt valde att ta med min Ipod shuffle. Satte i öronpluggarna och fick genast en kick av musiken.

Nästa stopp blev efter 22 km när jag ser att min träningskompis från Portugal, Helena A står vid sidan på ett ben. Blir orolig i henne och stannar för att fråga hur det är. Det visar sig att det är hennes vänstra fot som krånglar. Jag smyger sen iväg igen. (Helena tog sig i mål.)

Ute på Djurgården tyckte jag det var tungt mentalt. Då hjälpte inte ens Ipoden längre. Jag ville ha publik och livemusik! Vid 27 km satt det många i gräset vid vätskekontrollen, och väntade på taxi tillbaka till stadion. Då tänkte jag "Aldrig i livet!!" Efter det så var psyket med på banan igen. Vid 29 km kom jag nära speakertornet vid Dramaten och kunde vinka till Lena. Speakern ropade ut mitt namn! Då fick jag lite extra energi, tack!

På andra varvet hade jag bestämt mig för att gå uppför Västerbron och njuta av utsikten. Jag höll mig till den planen och jag gick förbi många som joggade. Colan vid 36 km var riktigt god. Men efter Centralen, där någonstans mellan 37-38 km, då började benen protestera. Först vaderna sen låren, tack o lov så turades dom om resten av banan. Det blev till att gå en hel del, stannade och stretchade flera gånger. Vid 40 km, längst upp på Odengatan, DÅ drabbas jag av löparmage. Och det vet man ju vad det betyder. NU!!! Som tur var så kunde jag ta mig till bajamajorna vid vätskekontrollen på Karlavägen. Phu!!!
Väl framme vid den härliga speakern i korsningen Karlavägen/Sturegatan kom den sista energin ända nere i från tårna. Kände ingenting av vare sig lår, vader eller ömma fötter och tår.
Den sista km kunde jag öka och känslan att springa in på stadion och springa förbi många, många löpare... Den känslan går inte att beskriva, den måste upplevas! Det kom en och annan tår både då och när jag fick min medalj, det medger jag mer än gärna.

Summa summarum: Stockholmmarathon.se vet inte att Svärdsjö ligger i Dalarnas län!!!
Jag måste ha laddat rätt för orken fanns där hela tiden, kände aldrig att jag gick "tom". Drack och åt allt som erbjöds efter banan. Även om jag fick en släng av löparmage där på slutet så tror jag ändå att jag gjorde rätt. Perfekt väder! Såg till att blöta kepsen, svampen och sprang flitigt i duscharna efter vägen. Det som jag är mycket förvånad över är att min Ipod fortfarnde fungerar!! Jag måste fortsätta med mina långpass, dom är viktiga!! Nu i skrivande stund så känner jag av samma onda i höften/sätet som sänkte mig totalt i fler månader efter Smygehuk-lägret våren 2008. Bara med en stor skillnad, det sitter nu i de andra höften! Felet jag tror att jag gjorde då var att jag vilade för mycket efteråt. Och stretchade alldeles för lite. Jag var helt enkelt rädd för smärtan. Så jag hoppas att det inte ska bli lika illa den här gången. Det blir allternativ träning nu ett tag.
Garmin visaar fel, 43,53 km, men det strutar jag i för banan är ju kontrollmätt. Sen tog det ett par minuter innan jag kom ihåg att stänga av klockan när jag gick i mål.
Det var iaf inte min sista mara!!!

Foton från Stockhom Marathon finns under "Fotogalleri" > "Sport"

Nu börjar jag bli riktigt nervös! Mitt försa marathon någonsin.. Även om jag "bara" har målet att ta mig i mål så känns det rejält pirrigt i magen nu. Koncentrera sig på jobbet är totalt omöjligt. Tur att dom bara behöver stå ut med mig i morgon sen är jag ledig 11 dagar.

Efter att ha läst både här och där och på olika forum, så verkar det som att alla marathon har en inbyggd vägg vid 3 mil. Är det så och i så fall, vad beror det på? Nu är jag helt övertygad om att det kommer att finnas en sån vägg på lördag! Snälla någon, riv ner den innan jag kommer dit! Jag vill så gärna gå i mål efter 4,2 mil!!

I morgon bär det iväg med Reseklubben. Äntligen! Reseklubben... vad är det? Jo, det började förra våren med att jag och Kristina tyckte att det vore kul att göra någon tillsammans med våra kollegor på jobbet. Sagt och gjort! Vi la ut anmälningslistor på alla avdelningar där man fick anmäla sitt intresse i att spara 250 kr/person, varje månad i ett år. Det vart 6 st som ville vara med. 6 st av ca 40 pers!! Ja ja, bättre än inga alls...

Därefter så har jag fått/tagit på mig hela ansvaret att planera och hålla i kassan. Eftersom jag tycker sånt här är kul så var det inga problem. Resultatet blir en helg, fre-sön i Stockholm. Vi åker i morgon bitti och kommer hem på söndag kväll. Vi ska bl a gå och se Björn Skifs Show på Cirkus i morgon kväll.  Sen blir det nog en hel del shopping, gissar jag.

Att få en rejäl förkylningsvirus när det är pollensäsong är ju inte så lyckat för dig, sa doktorn idag. Det blev kortisontabletter som jag ska ta 5 dgr. I morse hade jag riktigt svårt att få luft, blev lite skraj där ett tag. Ringde VC och fick komma dit på en gång. Ssk gjorde genast i ordning en liten kopp åt mig. Sen fick jag stanna kvar tills dom såg att syrehalten i blodet blev normal igen samt att jag blåste någelunda normalt i PEF-mätaren.
Nu blir det att ta det lugnt tills förkylningen är väck. Men det passar absolut inte in i min maraträning...

Eftersom flera, både inom och utanför Funbeat har lyckats avslöja att jag är anmäld till Stockholm Marathon 2010 så bekräftar jag härmed att det är sant. Högtidligt, inte sant?!

Fick starten och medlemsskapet i TSM, som medlem på distans, i present. Ha ha! Skitkul! Vad gör man?? Jo, det växte ut horn i pannan och träningen är i full gång. Mitt mål är att ta mig i mål och klara reptiderna. Blir det 30 grader varmt så då vet i...
Vad har jag gett mig in på???

Nu är all träning i Monte Gordo reggad. Jag är t o m imponerad själv!!
90,45 km löpning på 8 dgr.
Totalt blev det 826 minuter träning. Cirkelfys där man både kan använda vikter och/eller sin egen kroppsvikt är något som jag tyckte var givande och kul. Det kommer jag att fortsätta med. Jag lärde mig dock att man ska inte göra för många utfallssteg när man är ovan. Speciellt inte två pass samma dag.

Igår fick jag följande mejl. Jag har förkortat det lite.

"Hej,
Från den 6 april och 10 veckor framåt kommer ett program som heter ”Sverige springer” att visas i TV4 Sport på tisdagar kl. 21.30.
Det filmteam som jobbar med att producera programmet kommer under veckan den 13-20 mars att finnas på plats i Monte Gordo. De kommer att filma, göra intervjuer och inslag som sedan (förhoppningsvis) kommer att användas i programserien. Givetvis så kommer ingen att mot sin vilja bli filmad eller intervjuad. Vi hoppas och tror dock att filmteamets medverkan under veckan kommer att sätta en extra ”touch” på veckan."

Och gissa vem som ska dit då?????

Nu kan jag äntligen äta! Gott var det också. Avkok på ingefära är inte så dumt, illamåndet försvann direkt. Träningen återupptar jag i helgen, lugnt och sakta. För nu vill jag hålla mig frisk! Jag ska ju snart iväg!!

Nu när jag har klarat av både det ena och andra var det riktigt kul att få färdbevis etc. till flyget idag. Jag åker till Monte Gordo den 13-20 mars. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Lite nervös är jag allt, konstigt vore det väl annars. Jag som inte flugit sen året 1993!! Då var jag till Athen bl.a. Flyggrädd är jag inte. Jag är nog mest nervös för att dom ska få för sig att jag är en stor skurk av något slag. Men kommer jag bara väl igenom incheckningen både dit och hem, så är allt lugnt... tror jag.

Tänk att min drömresa är på G att bli av.

http://www.springtime.se/comers/pages/showpage.jsp?page_cd=H.START.CAMPV&menuid1=341157&menuid2=413627

Förra veckan började med ont i halsen och feber, mån-ons. Natten till i söndags så vart det magsjuka, både kräkningar och diarré, samt frossa och feber. Idag är jag feberfri och har jag försökt att äta lite men magen vill inte vara med på noterna. Mår illa så fort jag tuggar. Hur länge ska det här eländet sitta i?? Hur länge kan man överleva på Proviva Blåbär och Coca-Cola..?

I går fick jag mig en rejäl tankeställare igen. Tänk hur livet bara kan förändras över en dag...
I går morse fick jag ett telefonsamtal som sa att min arbetskollega sen drygt 20 år, hastigt gott bort. Endast 49 år gammal! I går blev det krishantering på jobbet istället för en ledig dag med långpass. Helt plötsligt betydde min träning ingenting. Det gör den inte idag heller. Jag är bara glad att jag lever.

Nu när kylan har släppt sitt värsta grepp så vågar man sig ut med kameran utan att förfrysa. Äntligen är det bahagliga -4 grader ute. Lite ovant är det allt när man har haft 20-30 minusgrader sedan den 18:e december. Nu ska jag sätta på mig bubbarna och ta mig en joggingrunda på ca 14 km. Måste ju följa programmet.

Gott Nytt År önskar jag er alla!

Själv ser jag fram emot år 2010. Det är flera utmaningar som väntar. Några hemliga och några "offentliga". En av dom offentliga är att fortsätta med min strävan att inte bli förkyld stup i ett och kvart i två. I år har jag lycktas att dra ner dessa till 4. Året före hade jag 7 st. Jag kommer också att fortsätta träna en hel del i mitt Maffetempo. Det är verkligen en grej som jag annamat. Det har ju visat resultat. Ett mål jag har haft sen jag började springa är att få ihop 1000 km på ett år, det har jag lyckats med i år. Mitt nya mål för 2010 är 1500 km. Det är ett snitt på 28 km i veckan. Jag har också som mål att hålla min träning på en mer stabil nivå, kontinutet får bli min ledstjärna.

Nu ska jag bara hämta mig från magsjukan, ät upp mig och få tillbaka krafterna... sen är det full fart framåt.

Nu är vi hemma igen efter en helg på Sollerön. Regnet öste ner hela lördagen så det var tur att det fanns både film och böcker att ta sig an. Det fina snötäcket som fanns på fredagen när vi kom dit försvann fortare än kvickt i lördagens regn. Synd! Den här gången kom jag iaf ihåg att stoppa ner Garmin i väskan! Nu kan jag hålla full koll igen på puls och fart.

Nu är katastrofen ett faktum!!
Jag har vänt upp och ner på packningen, bilen.. you name it! Men den är inte med hem. Min bästa träningskompis ligger kvar, alldeles ensam i husvagnen. Tragiskt nog kommer vi inte att ses förrän om 14 dgr. Min kära Garmin... jag kommer att räkna dagarna!

Garmin, beroendeframkallande... Nääää! Förmodligen bara nyttigt att springa, utan full koll.

Jag får försöka trösta mig med en resa till Sthlm på torsdag. Då ska det införskaffas ett par nya Icebugs!

Jaha, då ligger man här i soffan. Iofs så är det ingen idé att spekulera i varför, men jag kan ändå inte låta bli. Började känna mig hängig och slut redan på söndagen på jobbet. Ledig på måndagen och vaknade med en ond hals. Det var redan bestämt att jag skulle ner till VC och ta influensavaccinet. Tog sprutan och allt var frid och fröjd tills på kvällen. Då började det göra ont i armen, där jag fick spruta. Inte mycket att orda om det. Dagen efter vaknade jag med ännu mer ont i halsen och förkylningskänsla i näsan också. Vid 11-tiden så kom huvudvärken smygande, så också febern. Tog en Ipren och gick till jobbet för att jobba mitt kvällsskift. Jag orkade fram till halv åtta, då tog det stopp. Hem och kröp i säng!

Nu ligger jag fortfarande med lite feber, småsnuvig, ont i halsen och i natt kom hostan som ett paket på posten. Ringde ner till VC och undrade lite över det här. Fick till svar att vaccinet kan "hjälpt" ett vanligt förkylningsvirus at ta fart. Okej, det kan jag leva med.

Men nu till min fundering: Om jag blev så här klen bara av sprutan, hur sjuk hade jag då blivit av den riktiga influensan??? Jag är ganska övertygad om att det hade inte blvit kul, minst sagt! Så summa summarum är jag trots allt glad att jag tagit sprutan.  Nu kan jag jobba när alla andra ligger i influensan.

Några nya foton från en tidig, kall höstmogon på Sollerön.

Lite nya bilder från hösten här på Sollerön. Se under "Senaste bilden".

Lidingölpooet, 15 km var en upplevelse. Mildt sagt! Efter några km så hörde jag en röst i huvudet som sa, "Efter varje uppförbacke så kommer en nedförsbacke..." och så höll det på fram till mål.
Efter den här helgen behöver jag lite semester så nu är jag i husvagnen på Sollerön och bara gör precis vad jag vill. Slöar, läser, Maffejoggar och har kameran i högsta hugg. Inga matlådor som ska fixas, ingen städning, ingen tvätt etc.
När jag var ute på min Maffejogg idag så föll löven över mig, det blåste rätt rejält. Jag som älskar hösten, började sjunga för full hals " Hur bra kan man ha det??!!" Text och musik av Lotta Andersson.
(Jag hittade både barr och löv i håret när jag duschade!)

I morgon bär det iväg till Stockholmia. På lördag springer jag för första gången på Lidingö. Efter loppet hoppas jag att jag hinner heja på dom som springer 30 km. Jag ser verkligen fram emot den här helgen!

Nu har jag lärt mig att lägga in rutter från SportTracks till min Garmin! Det ska bli mycket intressant att se till helgen, om det fungerar.

Idag har det för övrigt varit en kanondag! Yngsta dotter har genomgått en operation i handled och armbåge. Hon sover nu sött i sitt "gamla" rum här hemma. Jag är så glad att det äntligen är gjort!

Efter att vi kom från laserettet så kände jag att jag måste ut och springa av mig all nervositet som jag byggt upp under natten och dagen. Det blev ett väldigt lyckat pass, sett ur min synvinkel iaf. Nu hoppas jag att vi alla sover skönt i natt.

Kl. 8:30 satt vi oss på bussen som tog oss från Kajen i Mora till Hökberg. Vi har gått StavgångsVasan! 19 km från Hökberg till målet i Mora. 3,5 timmar tog det. Det serverades t o m blåbärssoppa vid kontrollen i Eldris. Kul grej! Efter det blev det pizza och bastubad. För att fötter och ben ska återhämta sig lite fortare så fortsatte jag sen ner till Siljans strand och stod där i det svala vattnet ca 10 min, 15 grader var det i vattnet. Skönt! Nu är fötter och ben redo igen. I morgon blir det sovmorgon!

Nu är jag anmäld till motionsloppet, 15 km i Lidingöloppet! Så det kan bli! Springer för att det är en rolig grej, inget mål mer än att ta mig i mål. Hur lång tid har man på sig, mån tro..?

En kanonhelg i Stockholm avslutade vi med att besöka Fjärilshuset i Hagaparken. Naturligtvis var kameran med. Lite svårt att hinna med och byta objektiv bara, fjärilarna satt ju inte still när jag bad dom.

Idag kom vi till Solna centrum och efter många om och men så hittade vi hotellentrén som låg inne i gallerian. Slapp och skönt eftermiddag med god mat och dryck, lite shopping blev det förstås också. Köpte bl a en makeupspegel med förstoring x5. Så illa är det utan glasögonen! I morgon bär det av in till city en vända, måste ju in en vända på Runnersstore. I morgon kväll ska vi till Ulriksdals slott och se/höra på Diggiloogänget. Håll tummarna för att vädret blir okej! På söndag har jag en plan, att besöka Fjärilshuset i Hagaparken. Hoppas få några okej bilder på fjärilar med kameran.

Tack o lov för att sommaren kom tillbaka med sol och värme! I kväll kl. 20:00 på TV4 så är det "Sommar med Ernst". Projektet den här gången är i från Åg, som ligger här i socknen. Det ligger 11 km från centrala Svärdsjö. Jag vart lite fundersam när jag var ute och joggade en dag för några veckor sen, när jag mötte "Sommar med Ernst"-bilen. Ska bli spännande att se! Det har vallfärdat folk dit under inspelningarna. Till lilla Åg!

Nu har jag lagt in tre nya bilder från onsdagens cruising. Naturligtvis så tog jag massor av bilder men man blir mer och mer kräsen ju mer man håller på med fotandet.

Idag ska jag jobba veckans sista pass, ett eftemiddagspass. Summa sumarum av den här första veckan efter semestern är att det har gått bra ( fast det fattas folk ständigt) och allt känns som vanligt igen. I morgon är jag ledig. sen blir det fyra skift igen innan det blir en ledig helg. Då är det dags att ställa upp husvagnen på Sollerön igen.

Träningen har kommit igång också. Det blev tre mil löpning den här veckan. Nöjd!

I morgon är det så dags att infinna sig på jobbet igen, då. Hur de känns? Jo, då. Det känns ganska okej... det är ju igentligen ingen idé att streta emot. Det hjälper ju inte. Nu har ju förkylningen också gett med sig så nu är det bara att starta upp igen. Men jag hoppas att det blir en mjukstart den här veckan, det ska man tydligen ha enligt all expertis. Drömma kan man väl får göra!

Ang. träningen så blir det iaf en mjukstart den här veckan, så inte förkylningen får för sig att komma tillbaka.