Jag ropade "Hej!" för tidigt. Hostan har tilltagit och fortsätter och orken finns inte. Flåsar som bara den av fem trappsteg! Något är alltså helt fel. Fått en tid hos doktorn idag kl. 15:30. Tur att det är långt till Stockholm Marathon!

NU är det verkligen på hög tid att få igång årets träning! Startar försiktigt idag med ett lätt löp/promenadpass. Vill ta det lugnt med tanke på att jag varit sjuk sedan jul. Försöker också klura ut hur jag ska styrketräna oftare och hitta inspirationen trots att jag fortfarande har problem med min vä axel. Tips?

Nu börjar jag se ljuset i tunneln. Äntligen! Att flytta ifrån ett stort hus, där man bott i 23 år, är ingenting man gör lättvindigt. Rensa, slänga, sortera, packa, ändra adress till Gud och vet alla. Avsluta abonnemang, ändra abonnemang, välja nya avtal och nya abonnemnag- el, vatten, tele, tv osv. Inte undra på att man är lite snurrigare än vanligt. Vart flyttar vi då? Vi flyttar till Falun. Ser fram emot att komma till civilisationen igen.  Gång- och cykelbanor, gatulysen, kollektivtrafik. Kommer närmare barn och barnbarn. Vi kommer att bo 1,5 km från centrum och ändå ha skogen inpå knuten, med elljusspår. Nära till Lugnet! Bara en sån sak. Flyttlasset går den 5 nov.

Som om inte det här med att flytta vore nog så passar jag på att byta jobb också! Har tjänstledigt från min nuvarande tjänst i sex månader för att prova på annat jobb hos samma arbetsgivare. Den 24 okt börjar jag jobba i en hemtjänstgrupp i Falun. Härligt att kunna cykla. gå eller ta bussen till jobbet. Jag kommer inte längre se min arbetsplats när jag drar upp persiennen i sovrummet, på morgonen. Härligt! Eftersom det är mycket på gång inom hemsjukvården som kommunerna nu ska ta över från landstinget, så ser jag fram emot att få chansen att vara med i det förändringsarbetet. Nya utmaningar gillar jag! Trivs vi med varandra så blir jag kvar. Jag har varit 23 år på min nuvarande arbetsplats. Det är verkligen på hög tid att ta sig därifrån!! Min sista arbetsdag här i Svärdjö blir det 20 okt.

Att jag är glad och mer än nöjd, det har nog inte undgått
någon vid det här laget. Tack snälla ni för alla gratulationer!

Dagen började med en härlig hotellfrukost, fick behärska mig
lite för att inte äta för mycket. Träffade sen Sara vid tunnelbanan, som tog
oss till Stadion och Östermals IP. Väl på ÖIP så träffade jag Maria som önskade
mig lycka till. Såg flera bekanta ansikten som var med i Monte Gordo också.
Träffade också Helen, vi spekulerade lite i varför man utsätter sig för en
mara, när man ändå vet att man kommer at ha ont sen. Då kom hon med den bästa
jämförelsen jag någonsin hört! ”Det är som att föda barn.” Så sant, så sant!

För min del tyckte jag att den tidigarelagda starten var
bättre än att starta kl 14:00, som det var förra året. Nu gick starten, som var
uppdelad på två starter, kl 11:30 och 11:40. Jag startade i sista gruppen kl
11:40, långt bak. Det är nog min grej, att stå långt bak och sen ökar
självförtroendet ju fler jag får ”plocka”. Funkade vid Kanallöpet och funkade
nu. När jag står där i starten, ibland ca 20 000 andra så hör jag plötsligt
en kille/man som skriker ”Yes!! I morgon slipper vi springa långpass!!!!”  Jubel och applåder utbröt i startledet.
Stackaren vart nog lite överraskad över det mottagandet, han blev väldigt
generad. Men det lät så härligt, det kom verkligen direkt ifrån hjärtat.

Jag hade tagit ett 4:30 tim-mellantidsarmband på mässan,
bara för att se hur länge jag kunde hänga med i den farten. Ett tag tog jag
rygg på en av farthållarna för 4:30 tim, men han var väldigt ojämn i farten.
Lite av intervaller, det märktes att vi var många som hade fullt upp med att
hänga med i hans ryck. Jag tröttnade ganska fort på att hålla på så, släppte
honom och började återgå till min egen plan. Springa på i ett behagligt tempo
och hålla koll på pulsen, det räcker för mig. Jag tänker inte gå in på km för
km, allt flöt på jättebra. Vid 30 km låg jag 11 sekunder efter mitt
mellantidsarmband. Det hade jag aldrig trott! I år småjoggade jag uppför
Västerbron båda gångerna. Det gjorde jag inte förra året. Vid 33 km blev det
ett toastopp på Söder Mälarstrand. Sen, på väg ner för Västerbron andra gången
började krampen i höger vad att komma smygande. Det var fr. o m där som tiden
sjönk som en gråsten. Fick varva löpning med gång och stretch. Djurgården är
heller inte någon favorit, det syns också på tiderna. Dessutom var det väldigt
blåsigt där i år, naturligtvis motvind. Sista km in i mål var dock väldigt lik
förra årets. Jag kopplade bort kramper, ont överallt och bara ökade farten
tills jag var över mållinjen. Där blev jag riktigt chockad när jag såg min tid.
Kan det här vara sant??? Det var det!  4:38:28. 35 minuter
och 6 sekunder bättre än förra året.

En extra stor eloge vill jag ge till min läkare Björn
Ställberg som hjälpt mig att få ordning på min astma och allergi, som nu har
visat sig är fullt hanterbart med rätt mediciner i rätta doser. Första gången,
det var i december förra året, jag träffade Björn så kom vi in på träning och
då naturligtvis löpning (han är också en löpare) och hur jag skulle medicinera
vid träning. Han sa då så här ”Om du sköter dig med att ta medicinerna nu, då
kommer medicinerna att sköta om dig, och då kommer du kapa tiden på maran i vår
med ca 30 minuter.” Han fick ju rätt!

Bilden är från 2010 

Idag körde jag ett 9:1-pass. Men gjorde om det till ett riktigt intevallpass, runt sjön. Tokjobbigt, men kul! På måndag kör jag mitt sista långpass innan marathon den 28/5. Men först ska jag jobba den här helgen och så ska Linus komma i morgon och stanna här tills på söndag. Så i morgon kväll blir det myspys framför tv:n, Erik Sade ska ju tävla! Bäst vi laddar upp med lite smått och gott.

Det blev en kanonhelg i Mantorp! Pussats med Victor (han växer så det knakar), umgåtts med nära och kära. Ätit och druckit gott (Vitargon inte medräknad). Shoppade lite på lördagen, åt en smaskig lunch (Håkan S "lurar" i mig en massa gormemat!!), var i Vallaskogen och lekparken med Victor. Marie fixade en perfekt pastaladdda-middag åt oss på lördag kväll. Tack, Marie!

Kanalöppet på söndagen startade vid Ljungsbro sporthall kl. 11:00. För att göra en kort historia av 21,1 km så gick allt mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas. Eftersom kroppen kändes pigg så var det bara att köra på och se hur långt det skulle hålla. Och det höll hela vägen. 2 tim och 6 min är jag jätteglad för! Om det fanns en negativ sak med loppet så var det sista backen upp till målet. Den var lång och stigningen började redan nere vid kanalen, en rejäl stigning! Inte optimalt för en målgång, tycker jag. Men säkert utslagsgivande för eliten. Håkan F sprang 10 km på en tid han inte var helt nöjd med. Men han kan ju allid skylla på backen! Efter att jag gått i mål så väntade Lotta F på mig och vi fortsatte, eftesom jag hade planerat ett riktigt långpass just den här dagen. Så vi strang ner till kanalen igen och sprang lite över 4, nästa 5 km innan vi vände och sprang tillbaka igen. Upp för samma j*vla backe IGEN!! Då började min hö vad att krampa, fick stanna och stretcha mot en lycktstolpe, sen var det bara att köra på sista biten. Trött och stel åkte vi till ICA och Uno köpte en liter Pucko som jag drog i mig. Gud, så gött! Lotta och Håkan bjöd på en god och välbehövlig middag hemma hos dom. Efter middag och efterrätt var det bara attsätta sg i bilen och styra kosan hemåt. 34 mil, tur att Uno körde. Jag hade nog somnat vid ratten.

Då gör vi ett nytt försök att komma iväg till Mantorp. Sist vi skulle åka vart jag sjuk. Då hade jag planerat sååå noga för ett litet äventyr, som bara var att glömma. Nu har jag planerat ett nytt äventyr. Ska bli kul med något nytt! Ser fram emot att träffa goa vänner också. Hoppas dom orkar med mig på söndag. Nyfiken nu..?  Men mest av allt längtar jag att gosa med Victor! Bäst att passa på innan han blir större och inte vill ha "tjejbaciller".

Idag kom startbeviset för Stockholm Marathon i brevlådan. Nu blev det pirrigt i magen! IGEN!! Jösses, jag ska starta i Stockholm Marathon! IGEN!! Hoppas på en lika härlig upplevelse som förra året, ha kul och ta mig runt. 42195 meter, 4,2 mil! Startnummer 22280, det är jag.

Det var inte bara jag som hade det jobbigt i motvinden i går.

Före avresa så trodde jag inte att det skulle bli så mycket träning som jag sett fram emot, p g a influensan som slog till 10 dgr före. Jag var bara glad att jag över huvudtaget kom iväg! Första två dagarna i Monte Gordo kändes det lite si så där... Tog det väldigt lugnt. Men sen lossnade allt! Det känns lite för bra för att vara sant. Men kroppen är hel, bara lite trött nu. Och jag mår såååå bra!

Omväxlande väder är väl det minsta man kan säja att vi hade. Från att solen sken och det var ca 20 grader varmt (gick längs stranden barfota i vattenbrynet), till att regnet öste ner, starka vindar och ca 10-15 grader. Det regnade som värst när vi tränade både långa och korta intervaller, samt på Bergspaset. Men det känns som att det har varit lite mer sport i det hela att ändå ge sig ut på dessa pass i det vädret. Det hade ju aldrig hänt här hemma!! Nu går tvättmaskinen för fullt och skorna står på tork.

Många nya och "gamla" trevliga människor har jag träffat. En speciellt eloge måste jag ge till Stina, gruppledare i TSM. Härlig människa och en helt fantastisk "taktpinne" på alla våra pass. Dessutom en duktig guide! Storkboen hade jag inte sett om inte du hade visat dom. Tack Stina!!
Imponerade gjorde också Micke som hade sin kamera med på alla (?) pass! Han har nog sprungit dubbelt så långt som alla andra, samt att alla passen blev i intervallform.

6/3- 12/3, 7 dgr
Totalt tid, all träning: 834 min / 13 tim 53 min 50 sek
Total sträcka: 81,75 km löpning
Antal träningspass: 20 (inte bara löpnig) 
(Förra året blev det 91 km löpning, motsvarande vecka.)

Klart jag är nöjd!!

Då vart det dags igen, då! Söndag, kl 6:00 lyfter planet och landar sen i Monte Gordo, Portugal. Vägen dit har redan nu varit lite onödigt nervös. I torsdag, förra veckan, vaknade jag med feber, halsont och ont i hela kroppen. Idag, onsdag är min första feberfria dag! Var till doktorn igår som sa "Klart du ska resa på söndag!" Antibiotika och kortisontabletter för astman blev det. Nu tar jag en dag i sänder och får se hur det känns när jag kommer ner, ang mängd och i vilken form jag kommer att träna under veckan nere där. Jag åker ju med TSM (Team Stockholm Marathon) och mitt utgångsläget är ju lite förändrat nu. Jag kommer att träna det som känns bra och som sagt, ta en dag i taget. Solen, den får gärna vara lite i moln (men BARA över mig). Jag ska inte utsätta mig för solen mer än nödvändigt under tiden jag äter antibiotikan och även vara försiktig veckan efter avslutad behandling. Det här är väl inte vad jag planerade för när jag bokade resan, men nu är det bara att tänka postivt och göra det bästa av situationen, och inte bli någon gnällkärring. Kul ska det bli att träffa alla goa träningskompisar igen! Och jag slipper ju Icebugs!!

1. Vilken är din bästa löplåt alla kategorier?
"Tomas Ledin: Ut på vägarna igen"

2. Vilket är ditt bästa löparminne så här långt?
"Stockholm Marathon 2010!!"

3. Vad brukar du äta efter passet?
"Egengjord smoothie eller frukt."

4. Vad vill du säga till dem som påstår att de inte springer för att bli snygga nakna?
"Kloka! Vem vill springa runt på löprundan naken??"

5. Vilken är den vackraste plats du sprungit på?
"Skogen"

6. Vilka är dina löparmål för 2011?
"Stockholm Marathon. Ev en mara eller halvmara till hösten"

7. Vilken är din största löpardröm?
"New York Marathon eller Boston Marathon"

8. Piffar du till dig innan du ger dig ut och springer? Och i så fall hur och varför?
"Nej, det är väl ingen idé. Mascaran rinner bara ner i ögonen och svider. Blir ju svettig och måste duscha sen iaf. Iofs är det roligt med löparkläder och snygga skor.."

9. Din favoriträtt?
"Uno´s ostpaj!"

10. Din favoritsemester?
"Har jag inte upplevt än."

(11. NU är det din tur att svara på frågorna.)


(Svaren är mina egna. Frågorna är lånade från
http://blog.svd.se/maratonbloggen/2011/02/12/10...)

Total träning under 2010:
Totalt tid: 12304 min / 8d 13:04:17
Total sträcka: 1205,55 km
Antal träningspass: 266
Antal dagar med träning: 183 (49,5% av 370 dagar)
Snitt sträcka per vecka: 22,81 km (baserat på ca 52,9 passerade veckor)
Snitthastighet: 8,91 km/h
6:44 min/km

Löpning under 2010:
Totalt tid: 7490 min / 5d  04:50:11
Total sträcka: 1120,19 km
Antal träningspass: 152
Antal dagar med träning: 134 (36,2% av 370 dagar)
Snitt sträcka per vecka: 21,19 km (baserat på ca 52,9 passerade veckor)
Snitthastighet: 9,06 km/h
6:37 min/km

Jag är glad att det här är mitt bästa år hittills, och jag ser med tillförsikt fram emot det nya året och hur det kommer att gå med min astma, allergi och om antalet sjukdagar kommer att minska.
Många nya erfaranheter har jag fått under det gångna året som jag hoppas kommer att ge resultat i min träning framöver. Det är av misstagen man lär sig... Blir spännande att se om jag lärt mig något.  Jag är inte ute efter att pressa tider och göra PB här och där. Det jag vill är att tuffa på i min takt och få vara frisk och skadefri.

I torsdags var jag till läkaren på Fysiocenter med mitt ben. Han kom ganska snabbt fram till att det är ett muskelfäste som sitter nedanför ljumsken, lite svårt att förklara, som har varit mycket illla åtgånget. Han trodde att det värsta var över och att det nu nästan har läkt ihop igen. Han var mycket grundlig och det vart ett långt besök. Han gav mig klartecken att springa så mycket jag kunde, utan smärta, men inte så fort. Hellre distans än fart, sa han. Han rekommenderade också kontakt med sjukgymnast som kunde hjälpa till med laser. Var jag inte helt bra om ca 8 veckor så skulle jag kontakta honom igen, då ska han picka i muskelfästet med smärtstillande spruta för att starta om läkningsprocessen. Kortison varnade han för! Han konstaterade också att mina hamstringsmuskler är på tok för korta, likaså lår och sätesmusklerna, men det visste jag redan. Jag är lika smidig som en frysbox! Så jag fick hemläxa i tre viktiga stretchövningar, 3 set á 10-15 rep á 30 sek, om dagen. Styrketräningen skulle jag absolut fortsätta med, det vara bara ett par övningar som jag skulle ta det lite lugnt med tills jag var helt bra. Så nu är det bara att ta tag i allt det här och se till att bli bra igen och att det förhoppningsvis inte kommer tillbaka.

Jag som alltid är så noga med att stretcha! Men tydligen inte tillräckligt. För mig handla det om främre lårmuskeln, höftböjaren, bakre lårmuskeln, insida lår och rumpmuskeln som måste bli längre innan jag lägger på mer vikt när jag styrketränar. Redan korta muskler blir ju inte längre av hård styrketräning. Jag måste nog gå ner till halvtid om jag ska hinna med allt det här. Kanske någon spagettiproducent kan sponsra mig på halvtid..? Jag kommer ju att bli en levande reklampelare, smidig som spagetti..?! 

Så där, ja! Äntligen lite tid att sätta sig i soffan och försöka välja ut dom bästa bilderna från dopet och från Dalafjällen.

Dopet: Bilder finns i "Fotogalleri"> "Människor" och "Annat". Förra helgen, 20-21/8, var vi till Mantorp på dop. Victor blir bara större och större, precis som det ska vara. Men det går för fort! Det står inte på förrän han åker omkring på någon sån där maskin som pappa hans har.  Hur som helst så åkte vi ner till Mantorp på fredagen och lämnade av Malin som skulle sova där. Själva drog vi sen in till Linköping, till Scandic och sov. Vi hann naturligtvis med att heja på Håkans närmaste och att pussa på Victor. Victor var så trött på kvällen att han somnade sittade i Gunnars knä. På lördag hann jag med en morgonjogg i Ryd före hotellfrukosten. (Tyvärr så gjorde det jäkligt ont i vänster ben igen.) Därefter åkte vi ut till Mantorp, hjälpte till att fixa lite inför dopet och mottagningen som skulle bli efter dopet för 45 pers. När allt var klart gav vi av till Veta kyrka (även om Uno tyckte att Victor skulle döpas i en annan kyrka. ) Dopet var jättefint och Victor hade en stolt mamma och pappa att visa upp. Hannes bar tryggt Victor på sin arm. Många leenden och skratt blev det när prästen tittade upp i kyrkans valv och talade om för Victor hur fint det var. Lilla Victor snodde med huvudet, tittade upp i valvet och såg ut att hänga med i varenda detalj. Så blev han då döpt till Victor Alexander. Efter kyrka så bar det av hem till Marie och Håkan igen. Där väntade en hel middag! Och det som bara skulle bli en liten mumsbit till kaffet. Det var ju mat för ett helt regemente! På det vart det sen kaffe och glass. Alltihop var suveränt gott! Sen var det dags för presentöppningen, som mamma och pappa gladerligen tog itu med. Det otroliga inträffade!! Alla hade lyckats ge Victor olika presenter. Kul! Personligen tycker jag att dikten från Richard och Rolf var bäst.  Framåt kvällningen var vi tyvärr tvungen att tänka på hemfärden. Vi sa hej då till både "gamla" och nya vänner, alltid lika roligt att se er. Pussade på Victor (som inte somnat någonstans), lassade in Malin och åkte hem. Tack Marie och Håkan! Ni är underbara! Kram.

Dalafjällen: Bilder finns i "Fotogalleri"> "Dalafjällen". Åkte till Idre Fjäll söndag förmiddag. Den 22/8, alltså. Måndag; Heldagstur från Nipfjällets sommarparkering till Städjans topp. Vilket äventyr!! Fråga min stortå, så får ni allt höra hur det är att ta sig ner från Städjan! Hade sällskap av både renar och hundar den här dagen som dessutom var näst intill vindstilla, strålande solsken och 12-14 grader varm. Helt underbart! Tisdag; Regnet öste ner och min tå ville absolut ha en vilodag! Okej, det fick bli simning i sporthallen. Bubbelpoolen och bastun var inte heller så dumt. Onsdag; Duggregn, rejält blåsigt och ca 7 grader. Packade ryggsäcken med fika och lite ombyte. Väl uppe på Nipfjälles sommarparkering stack jag huvudet utanför bilen och kepsen flög iväg. Jaha, det här började ju bra! Vi stod där och funderade; Hur ska vi göra..? Äh, vi går! Det var ju en väl markerad led till Ulandsstugan, ca 1,5 tim bort. Men tur att vi hade ombyte med oss för det behövdes verkligen. Bytte om och fikade vid stugan, samtidigt så upphörde regnet och vinden avtog. Vi hade besök av renar även den här dagen. Torsdag; Vi packade fika och kameraryggsäcken och drog till Fulufjället. Mulet men inget regn idag, ca 8-10 grader och just ingen vind heller. Skönt! Det blev mycket fotograferande den här dagen. Självklart var vi ju tvugna att ta oss till Njupeskär! Vilket skådespel! När jag stod där nedanför/framför vattenfallet var jag glad att jag ändå hade regnkläderna på mig. Det behövdes! Men det var inte bara vattenfallet som var värt att titta på. Hela leden vi gick var ju helt fantastisk! Det blev även en tur till Göljån för att se vad regnovädret 1997 ställde till med. 400 mm regn på ett dygn!!!! http://www.dalarna.se/upload/Dokument/fulufjallet/goljan.pdf  Fredag: NU hade min stortå fått nog!! Röd, blå och svullen ville den bara hem. Och eftersom det var tät dimma på fjället och det skulle bli regn hela dagen så packade vi ihop och började dra oss hemåt. Vi gjorde ett stopp i Älvdalen och besökte Porfyrmuseet och Hagströms museet. Riktigt intressant! Köpte en pytteliten Dalahäst i svart porfyr som sitter på en silverkedja runt min hals nu. Vi hann även med ett stopp i Mora innan vi till slut kom hem i går kväll.

Nästa vandring blir det till att övernatta i någon mysig stuga... Rösjöstugorna – Harrsjön, kanske?

Äventyret började på torsdag förmiddag, då bilade vi ner till Marie, Håkan och Victor i Mantorp. Vi stannade för en fikapaus i Fagersta och ett matpaus i Katrineholm. Efter att ha kört lite vilse i Linköping pga vägarbeten kom vi äntligen till Mantorp. Jag säjer bara "Tack o lov för AC i bilen!!" Väl framme i Mantorp var det bara att packa in sig i "vårat" rum och sen bar det iväg igen. Linus var lite trött på bilåkning så det var under protest som han satte sig i bilen igen. Lite lättare blev det då han fick sitta fram med Håkan och Victor i "bussen". Han hade ingen aning om vart vi skulle och började bli lite frustrerad men så var vi då äntligen framme och Marie försäkrade honom om att det skulle vara värt allt. Hon fick rätt!! Minen på Linus när han fick se glassrestaurangen Smultronstället var helt obetalbar!! Efter mycket tittande i menyn så hade alla bestämt sig för varsin glass. Det syns ju tydligt vad Linus tyckte om sitt val!

Fredag förmiddag bar det av mot Kolmården. Marie tyckte att vi skulle avverka Safariparken först, vilket var ett mycket bra förslag. Djuren visade sig från sin bästa sida. Det hade ju inte blivit så varmt än. Vi fick många glada skratt i bilen. Älgen, zebran, strutsen och laman fick oss att kikna av skratt. Etter den resan bar det sedan av in på Tropicarium. Hajar, rockor, krokodiler, ormar, spindlar, grodor, papegojor mm tittade vi på. Linus klappade en rocka!! (Helt ofarlig.) Jag vågad inte! Sen bar det av in i djurparken. Vi var nog väldigt överens om att delfinshowen, sälshowen, Wild camp och elefanterna var bäst. Det märktes att det var varmt, åt både besökare och djur. Det blev en riktigt heldag på Kolmården, vi kom hem till Mantorp 18:30 igen. Då satt det fint med Marie och Håkans varma mackor!

Lördagen började lugnt och vi vilade, det behövdes efter gårdagens äventyr och värme. Men sen fick det allt vara nog på vilandet! Marie tyckte att Linus skulle få en upplevelse i Busfabiken. Sagt och gjort! Och nog blev det en upplevelse allt, jag har aldrig sett en unge så busig och svettig! Han åt t o m Buspannkakor!  Buset varade i tre timmar sen var vi rätt nöjda, allihopa. Då kom vi ju på att det är ju lördag och dags för lördagsgodis! Ett besök på Cloettas godisfabrik i Gamla Linköping passade ju perfekt. Åter i Mantorp så blev det bad och plask i bassängen. En god pasta och kycklingsallad satt inte heller helt fel efter det.

Söndag var det dags för hemfärd igen. Men vi måste ju titta på något mer före det! Vi åkte till Varamon i Motala och badade på Nordens största/längsta insjöbad.Härlig sandbotten och långgrundt! Perfekt! Håkan lärde Linus göra volter i vattnet. Sen turades vi om att kasta boll med Linus i vattnet, han tröttade ut oss en efter en.  Efter en korv och en glass så var klockan redan 14:30 och det var dags att säja hej då till Marie, Håkan och Victor för den här gången. Dom åkte hem till Mantorp och vi ställde kosan mot Falun/Svärdsjö igen. I Marieberg stannade vi och åt köttbullar på IKEA. Gott! När vi kom till Ludvika såg jag hur svart det blev på himlen bakom oss. Måtte vi hinna hem innan ovädret börjar! Vi hann... nästan. Precis när vi lastat ur Linus packning så öppnade himlen sina portar och det öste ner. Men då hade ju jag bara ett par mil hem.

Tack Linus, Marie, Håkan och Victor för ett helt underbart semesteräventyr i Östergötland!

Jag är helnöjd och glad för den här upplevelsen. 42 195 meter (4,2 mil!!) på tiden 5 timmar, 13 minuter och 34 sekunder.
Tack för alla "Lycka till!" före loppet. Tack för alla "Grattis!" efter loppet. Det värmer och puschade verkligen på mig! Tack till alla!

När starten gick så tog det exakt 8 minuter för mig innan jag väl kom fram till mattan vid starten, där den individuella tidtagingen börjar. Men direkt efter mattan så kunde jag börja jogga. Lite fundersam blev jag allt när farthållaren för 5:00-timmar for iväg som en avlöning och förbi farthållarna för 4:30-timmar. Kollade Garmin och såg direkt att den gubben följer jag inte! 4:30-"gubbarna" höll däremot takten. Jag gick tillbaka till min ursprungliga plan, att ta mig runt i ett lugnt tempo och njuta av atmosfären och dagen. Allt för att min första mara inte skulle bli en mardröm. Jag ville ha ett positivt minne av den här dagen och min debut.

Jag stortrivdes, nästan hela vägen. Ett första stopp redan efter 11 km vid Stadshuset så fick jag kvitto på att jag hade tankat rejält, det blev en kisspaus.
Därefter flöt det på bra tills vi kom ut på Gärdet vid 20 km. Då hade all publik och musik försvunnit och man hörde bara trampet av löpare. Jag var då väldigt glad att jag trots allt valde att ta med min Ipod shuffle. Satte i öronpluggarna och fick genast en kick av musiken.

Nästa stopp blev efter 22 km när jag ser att min träningskompis från Portugal, Helena A står vid sidan på ett ben. Blir orolig i henne och stannar för att fråga hur det är. Det visar sig att det är hennes vänstra fot som krånglar. Jag smyger sen iväg igen. (Helena tog sig i mål.)

Ute på Djurgården tyckte jag det var tungt mentalt. Då hjälpte inte ens Ipoden längre. Jag ville ha publik och livemusik! Vid 27 km satt det många i gräset vid vätskekontrollen, och väntade på taxi tillbaka till stadion. Då tänkte jag "Aldrig i livet!!" Efter det så var psyket med på banan igen. Vid 29 km kom jag nära speakertornet vid Dramaten och kunde vinka till Lena. Speakern ropade ut mitt namn! Då fick jag lite extra energi, tack!

På andra varvet hade jag bestämt mig för att gå uppför Västerbron och njuta av utsikten. Jag höll mig till den planen och jag gick förbi många som joggade. Colan vid 36 km var riktigt god. Men efter Centralen, där någonstans mellan 37-38 km, då började benen protestera. Först vaderna sen låren, tack o lov så turades dom om resten av banan. Det blev till att gå en hel del, stannade och stretchade flera gånger. Vid 40 km, längst upp på Odengatan, DÅ drabbas jag av löparmage. Och det vet man ju vad det betyder. NU!!! Som tur var så kunde jag ta mig till bajamajorna vid vätskekontrollen på Karlavägen. Phu!!!
Väl framme vid den härliga speakern i korsningen Karlavägen/Sturegatan kom den sista energin ända nere i från tårna. Kände ingenting av vare sig lår, vader eller ömma fötter och tår.
Den sista km kunde jag öka och känslan att springa in på stadion och springa förbi många, många löpare... Den känslan går inte att beskriva, den måste upplevas! Det kom en och annan tår både då och när jag fick min medalj, det medger jag mer än gärna.

Summa summarum: Stockholmmarathon.se vet inte att Svärdsjö ligger i Dalarnas län!!!
Jag måste ha laddat rätt för orken fanns där hela tiden, kände aldrig att jag gick "tom". Drack och åt allt som erbjöds efter banan. Även om jag fick en släng av löparmage där på slutet så tror jag ändå att jag gjorde rätt. Perfekt väder! Såg till att blöta kepsen, svampen och sprang flitigt i duscharna efter vägen. Det som jag är mycket förvånad över är att min Ipod fortfarnde fungerar!! Jag måste fortsätta med mina långpass, dom är viktiga!! Nu i skrivande stund så känner jag av samma onda i höften/sätet som sänkte mig totalt i fler månader efter Smygehuk-lägret våren 2008. Bara med en stor skillnad, det sitter nu i de andra höften! Felet jag tror att jag gjorde då var att jag vilade för mycket efteråt. Och stretchade alldeles för lite. Jag var helt enkelt rädd för smärtan. Så jag hoppas att det inte ska bli lika illa den här gången. Det blir allternativ träning nu ett tag.
Garmin visaar fel, 43,53 km, men det strutar jag i för banan är ju kontrollmätt. Sen tog det ett par minuter innan jag kom ihåg att stänga av klockan när jag gick i mål.
Det var iaf inte min sista mara!!!

Foton från Stockhom Marathon finns under "Fotogalleri" > "Sport"

Nu börjar jag bli riktigt nervös! Mitt försa marathon någonsin.. Även om jag "bara" har målet att ta mig i mål så känns det rejält pirrigt i magen nu. Koncentrera sig på jobbet är totalt omöjligt. Tur att dom bara behöver stå ut med mig i morgon sen är jag ledig 11 dagar.

Efter att ha läst både här och där och på olika forum, så verkar det som att alla marathon har en inbyggd vägg vid 3 mil. Är det så och i så fall, vad beror det på? Nu är jag helt övertygad om att det kommer att finnas en sån vägg på lördag! Snälla någon, riv ner den innan jag kommer dit! Jag vill så gärna gå i mål efter 4,2 mil!!

I morgon bär det iväg med Reseklubben. Äntligen! Reseklubben... vad är det? Jo, det började förra våren med att jag och Kristina tyckte att det vore kul att göra någon tillsammans med våra kollegor på jobbet. Sagt och gjort! Vi la ut anmälningslistor på alla avdelningar där man fick anmäla sitt intresse i att spara 250 kr/person, varje månad i ett år. Det vart 6 st som ville vara med. 6 st av ca 40 pers!! Ja ja, bättre än inga alls...

Därefter så har jag fått/tagit på mig hela ansvaret att planera och hålla i kassan. Eftersom jag tycker sånt här är kul så var det inga problem. Resultatet blir en helg, fre-sön i Stockholm. Vi åker i morgon bitti och kommer hem på söndag kväll. Vi ska bl a gå och se Björn Skifs Show på Cirkus i morgon kväll.  Sen blir det nog en hel del shopping, gissar jag.

Att få en rejäl förkylningsvirus när det är pollensäsong är ju inte så lyckat för dig, sa doktorn idag. Det blev kortisontabletter som jag ska ta 5 dgr. I morse hade jag riktigt svårt att få luft, blev lite skraj där ett tag. Ringde VC och fick komma dit på en gång. Ssk gjorde genast i ordning en liten kopp åt mig. Sen fick jag stanna kvar tills dom såg att syrehalten i blodet blev normal igen samt att jag blåste någelunda normalt i PEF-mätaren.
Nu blir det att ta det lugnt tills förkylningen är väck. Men det passar absolut inte in i min maraträning...

Eftersom flera, både inom och utanför Funbeat har lyckats avslöja att jag är anmäld till Stockholm Marathon 2010 så bekräftar jag härmed att det är sant. Högtidligt, inte sant?!

Fick starten och medlemsskapet i TSM, som medlem på distans, i present. Ha ha! Skitkul! Vad gör man?? Jo, det växte ut horn i pannan och träningen är i full gång. Mitt mål är att ta mig i mål och klara reptiderna. Blir det 30 grader varmt så då vet i...
Vad har jag gett mig in på???

Nu är all träning i Monte Gordo reggad. Jag är t o m imponerad själv!!
90,45 km löpning på 8 dgr.
Totalt blev det 826 minuter träning. Cirkelfys där man både kan använda vikter och/eller sin egen kroppsvikt är något som jag tyckte var givande och kul. Det kommer jag att fortsätta med. Jag lärde mig dock att man ska inte göra för många utfallssteg när man är ovan. Speciellt inte två pass samma dag.

Igår fick jag följande mejl. Jag har förkortat det lite.

"Hej,
Från den 6 april och 10 veckor framåt kommer ett program som heter ”Sverige springer” att visas i TV4 Sport på tisdagar kl. 21.30.
Det filmteam som jobbar med att producera programmet kommer under veckan den 13-20 mars att finnas på plats i Monte Gordo. De kommer att filma, göra intervjuer och inslag som sedan (förhoppningsvis) kommer att användas i programserien. Givetvis så kommer ingen att mot sin vilja bli filmad eller intervjuad. Vi hoppas och tror dock att filmteamets medverkan under veckan kommer att sätta en extra ”touch” på veckan."

Och gissa vem som ska dit då?????

Nu kan jag äntligen äta! Gott var det också. Avkok på ingefära är inte så dumt, illamåndet försvann direkt. Träningen återupptar jag i helgen, lugnt och sakta. För nu vill jag hålla mig frisk! Jag ska ju snart iväg!!

Nu när jag har klarat av både det ena och andra var det riktigt kul att få färdbevis etc. till flyget idag. Jag åker till Monte Gordo den 13-20 mars. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Lite nervös är jag allt, konstigt vore det väl annars. Jag som inte flugit sen året 1993!! Då var jag till Athen bl.a. Flyggrädd är jag inte. Jag är nog mest nervös för att dom ska få för sig att jag är en stor skurk av något slag. Men kommer jag bara väl igenom incheckningen både dit och hem, så är allt lugnt... tror jag.

Tänk att min drömresa är på G att bli av.

http://www.springtime.se/comers/pages/showpage.jsp?page_cd=H.START.CAMPV&menuid1=341157&menuid2=413627

Förra veckan började med ont i halsen och feber, mån-ons. Natten till i söndags så vart det magsjuka, både kräkningar och diarré, samt frossa och feber. Idag är jag feberfri och har jag försökt att äta lite men magen vill inte vara med på noterna. Mår illa så fort jag tuggar. Hur länge ska det här eländet sitta i?? Hur länge kan man överleva på Proviva Blåbär och Coca-Cola..?

I går fick jag mig en rejäl tankeställare igen. Tänk hur livet bara kan förändras över en dag...
I går morse fick jag ett telefonsamtal som sa att min arbetskollega sen drygt 20 år, hastigt gott bort. Endast 49 år gammal! I går blev det krishantering på jobbet istället för en ledig dag med långpass. Helt plötsligt betydde min träning ingenting. Det gör den inte idag heller. Jag är bara glad att jag lever.

Nu när kylan har släppt sitt värsta grepp så vågar man sig ut med kameran utan att förfrysa. Äntligen är det bahagliga -4 grader ute. Lite ovant är det allt när man har haft 20-30 minusgrader sedan den 18:e december. Nu ska jag sätta på mig bubbarna och ta mig en joggingrunda på ca 14 km. Måste ju följa programmet.

Gott Nytt År önskar jag er alla!

Själv ser jag fram emot år 2010. Det är flera utmaningar som väntar. Några hemliga och några "offentliga". En av dom offentliga är att fortsätta med min strävan att inte bli förkyld stup i ett och kvart i två. I år har jag lycktas att dra ner dessa till 4. Året före hade jag 7 st. Jag kommer också att fortsätta träna en hel del i mitt Maffetempo. Det är verkligen en grej som jag annamat. Det har ju visat resultat. Ett mål jag har haft sen jag började springa är att få ihop 1000 km på ett år, det har jag lyckats med i år. Mitt nya mål för 2010 är 1500 km. Det är ett snitt på 28 km i veckan. Jag har också som mål att hålla min träning på en mer stabil nivå, kontinutet får bli min ledstjärna.

Nu ska jag bara hämta mig från magsjukan, ät upp mig och få tillbaka krafterna... sen är det full fart framåt.

Nu är vi hemma igen efter en helg på Sollerön. Regnet öste ner hela lördagen så det var tur att det fanns både film och böcker att ta sig an. Det fina snötäcket som fanns på fredagen när vi kom dit försvann fortare än kvickt i lördagens regn. Synd! Den här gången kom jag iaf ihåg att stoppa ner Garmin i väskan! Nu kan jag hålla full koll igen på puls och fart.

Nu är katastrofen ett faktum!!
Jag har vänt upp och ner på packningen, bilen.. you name it! Men den är inte med hem. Min bästa träningskompis ligger kvar, alldeles ensam i husvagnen. Tragiskt nog kommer vi inte att ses förrän om 14 dgr. Min kära Garmin... jag kommer att räkna dagarna!

Garmin, beroendeframkallande... Nääää! Förmodligen bara nyttigt att springa, utan full koll.

Jag får försöka trösta mig med en resa till Sthlm på torsdag. Då ska det införskaffas ett par nya Icebugs!

Jaha, då ligger man här i soffan. Iofs så är det ingen idé att spekulera i varför, men jag kan ändå inte låta bli. Började känna mig hängig och slut redan på söndagen på jobbet. Ledig på måndagen och vaknade med en ond hals. Det var redan bestämt att jag skulle ner till VC och ta influensavaccinet. Tog sprutan och allt var frid och fröjd tills på kvällen. Då började det göra ont i armen, där jag fick spruta. Inte mycket att orda om det. Dagen efter vaknade jag med ännu mer ont i halsen och förkylningskänsla i näsan också. Vid 11-tiden så kom huvudvärken smygande, så också febern. Tog en Ipren och gick till jobbet för att jobba mitt kvällsskift. Jag orkade fram till halv åtta, då tog det stopp. Hem och kröp i säng!

Nu ligger jag fortfarande med lite feber, småsnuvig, ont i halsen och i natt kom hostan som ett paket på posten. Ringde ner till VC och undrade lite över det här. Fick till svar att vaccinet kan "hjälpt" ett vanligt förkylningsvirus at ta fart. Okej, det kan jag leva med.

Men nu till min fundering: Om jag blev så här klen bara av sprutan, hur sjuk hade jag då blivit av den riktiga influensan??? Jag är ganska övertygad om att det hade inte blvit kul, minst sagt! Så summa summarum är jag trots allt glad att jag tagit sprutan.  Nu kan jag jobba när alla andra ligger i influensan.